Idag skriver en gästskribent som vill vara anonym. Han är pensionär sedan ett antal år men har tidigare arbetat på ÖCB och SPF. Observationerna stämmer väl med vad vi tidigare kunnat läsa här på Reservofficersbloggen.
Sverige befinner sig i krig. Inte ett krig som innebär att främmande uniformerade soldater luftlandsätter och landstiger på svensk mark utan ett annat slags krig. Detta krig kan benämnas på olika sätt – men det viktiga är att det här kriget har samma mål som det konventionella kriget – nämligen att påverka och/eller byta ut den politiska ledningen.
Kampen står inte längre om territorium. Medlet är inte att med vapenvåld tvinga sig till direkt kontroll över hela eller delar av befolkningen. Det handlar inte om att genom våld eller hot om våld tilltvinga sig produktionsmedel. Kampen står om pengarna och andra tillgångar som kan omsättas i pengar. Sverige är rikt och har gott om världsinnovationer och stora exportföretag. Dessa pengar skall komma angriparen till del är tanken. Främst genom energiaffärer.
Metoderna är indirekta. Angriparen använder sig i första hand av en beskrivning av verkligheten, ett så kallat narrativ. Detta görs dessutom via ombud så att det angripna landets befolkning inte uppfattar att budskapet kommer från angriparen. Budskapen lindas också in i andra budskap som bygger på en redan känd åsikt.
Låt oss ta några konkreta exempel:
I arbetet med att förhindra terrordåd har polismyndigheter världen över använt sig av underrättelser på ett sätt som förhindrat terrordåd. Detta var omöjligt för 40 år sedan när Bader Meinhof-ligan, IRA, Röda brigaderna eller baskiska separatister satte skräck i västeuropa. Det var svårt när Al-Jihad (senare Al-Qaeda) började sin terror för drygt 30 år sedan.
Idag fungerar underrättelsesamarbetet bättre och omfattar nu även grov organiserad brottslighet, vapensmuggling, trafficking, penningtvätt, illegal narkotikahandel och naturligtvis traditionell underrättelsetjänst inriktad på andra länders krigförande förmåga. Detta underrättelsesamarbete har möjliggjorts genom teknisk utveckling, lagändringar, omorganisationer men framförallt ett utökat samarbete – utbyte av underrättelser.
I Sverige har massmedia i första hand uppmärksammat lagändringar och teknisk utveckling inom signalspaningsområdet där det många gånger har framställts en bild av att statliga myndigheter har ett intresse av att massavlyssna befolkningen. Den som har den minsta lilla aning om hur underrättelsearbete bedrivs begriper omedelbart att detta är en tidningsanka som syftar till att öka räckvidd och trafik till massmedia. Det finns inget självändamål att massavlyssna den egna befolkningen. De brottsbekämpande myndigheterna har fullt upp med att hinna jaga de grövsta brottslingarna.
När angriparen ser över sina möjligheter att i detta ”nya” krig försöka destabilisera vårt land i syfte att ändra på den politiska inriktningen så letar man efter den här typen av missnöje. Det är relativt enkelt att spä på bilden av att våra myndigheter spionerar på oss vanliga laglydiga vilket förstås är oerhört upprörande! Det är bara det att det inte är sant.
Detta påminner en hel del om hur den ryska informationskrigsapparaten skapade massor av videofilmer med titeln ”9/11 was an inside job” så snart små rykten om denna konspiration börjat ta fart i USA. Det gäller här alltså att underblåsa ett redan befintligt missnöje och göra det mycket större än vad det egentligen borde vara. Allt för att öka det upplevda avståndet mellan medborgare och stat.
När den ryska informationskrigsapparaten plockar upp ilskan över att befolkningen i andra länder upplever att staten avlyssnar dem och vrider den ett eller flera varv åt konspirationshållet – så känns det plötsligt som att vi upptäckt denna omoral själva. Vi känner oss tacksamma över pirater och inkognito-flikar och vi använder ”raggar-krypto” när vi pratar i mobilen om hemligheter. Vi undviker att maila känslig information och våra surfvanor förfinas. För vi VET ju att myndigheterna massavlyssnar oss. Eller om det var USA kanske.
När Edward Snowden avslöjar att NSA (och alla västliga underrättelsetjänster) massavlyssnar sina oskyldiga medborgare och sedan – hör och häpna! – åker till Moskva, så VET vi ju att den där gissningen var helt korrekt. Att Snowden inte nämner ett enda ord om Rysslands eller Kinas massavlyssning… ja, det är nog bara en slump.
Det andra uppenbara exemplet är immigrationspolitiken. Det finns en vetenskapligt belagd företeelse som på akademiskt språk kallas för ”xenofobi” – alltså en stark och irrationell motvilja eller rädsla för människor från andra länder. Detta är inte nytt, det har alltid funnits. Däremot har politiker använt sig av xenofobi kombinerad med nationalism i flera hundra år – enbart för att det gynnar deras egna syften – som påfallande ofta är att skaffa sig mer makt.
När frågan om asyl blandas med frågan om flyktingar och dessutom rörs ihop med arbetskraftsinvandring eller fri rörlighet inom EU – då kan man vara säker på att Putins trollfabrik varit involverad. Deras specialitet är att skapa ett överflöd av motsägelsefull information där äpplen och päron blandas. Många svenskar har en diffus bild av att det kommer oerhört många flyktingar som ställer till en enorm röra i vårt ordnade land. På samma sätt har man en diffus bild av att s.k. icke-svenskar är överrepresenterade i brottsstatistiken, särskilt våldsbrott. Man har också en diffus bild av att tiggare är en del av den organiserade brottsligheten.
Men ytterst få – har själva upplevt detta i den fysiska verkligheten. Det är något man hört från någon avlägsen bekant som hört det från någon. Eller så har man läst det i tidningen och det som står där är ju sant! Men mest sannolikt har man läst det i sociala media, där någon bekants bekant skrivit uppbragt om ”fakta” och ”sanningar” - gärna med en bifogad länk till spännande ”nyhetssajter” som Dailybuzzlive.com eller något sådan.
Tvärtom så har de flesta ”svenskar” nästan bara positiva minnen och erfarenheter av ”icke-svenskar”. De flesta de känner som är av utländsk härkomst skapar inte problem och på direkt fråga om du haft problem med dem blir ofta svaret: ”Nej, inte han/hon men de där andra…”.
Ändå går drevet. Alla media skrev eller sände nyheter om ”avlyssningsskandalen”. Alla media skriver eller sänder om ”flyktingkrisen”. Och det är alltid så att nyheterna innehåller en hel del sanning. Det är vinklingen av nyheterna som skapar opinion. Inte substansen. Och det är just vinklingen och den flitiga produktionen av vinklade nyheter som är specifikt för informationskrigföringen.
Vän av ordning frågar sig förstås – vad har Ryssland att vinna på att stötta främlingsfientliga partier i EU? Tyvärr är det inte så enkelt att dessa partier enbart fokuserar på invandring. Denna enfrågeprofil döljer i själva verket en samhällsomstörtande agenda.
För Ryssland är det utmärkt att det finns högerextrema partier, piratpartier, vänsterpartier eller andra enfrågepartier som t.ex. miljö- eller feministiska partier. Alla dessa partier kan ha en mer eller mindre frisk politisk idé som de har grundlagsskyddad rätt att föra fram. Men eftersom de sitter på nyckeln till riksdagen, åtminstone om de klarar 4 %-spärren, så är de mycket intressanta för angriparen. Om dessa kan påverkas indirekt, via folkets opinion, att inom ramen för det demokratiska systemet, föra fram åsikter och påverka den förda politiken så är halva slaget vunnet.
Men den riktiga bingovinsten är förstås minoritetsregeringar. Då blir mållandet mycket lättare att påverka och destabilisera. Varför vill man då destabilisera ett land? Helt enkelt för att om landets politiker och myndigheter då får fullt upp med utmaningar och bekymmer – och så kan den politik man önskar sig föras. Vilken politik är det då? Ja, t.ex. allt som är motsatsen till globalisering. När världen är uppdelad i många små protektionistiska stater så gynnas Ryssland. De kan lättare göra affärer med enskilda politiker och affärsmän. De behöver inte ta hänsyn till en politiskt korrekt grupp av elit-politiker i Bryssel. Och mållandets regering blir mindre intresserad av att verka inom stora och starka allianser. Ryssland vill i motsats till de flesta utvecklade länder att vi skall koppla ned oss, inte koppla upp oss, isolera oss, inte internationalisera oss.
Hur påverkar detta Sverige? Främst genom att SD växer sig stora genom att odla en dolkstötslegend. På samma sätt som högerextrema i Tyskland under 20- och 30-talet spred den propagandistiska myten om ”novemberförbrytare” så sprider SD en bild av övriga partier som en ”sjuklöver” som svikit Sverige. Syftet med dylik propaganda är att öka sin maktbas. Det kan ske långsiktigt inför nästa riksdagsval men troligen snarare kortsiktigt där målet är att genomföra en folkomröstning om invandringen eller att driva fram ett extraval för att visa sig maktmogna.
Notera att det är ytterst få som utför handlingar som gynnar angriparen – som är medveten om det. Mycket av det som SD, MP, V, FI, PP har sagt genom åren skulle – omsatt till gammaldags krigföring – vara jämförbart med kollaboration, landsförräderi eller högförräderi. Men den stora skillnaden är att förkunnandet ofta sker utan insikt om kopplingen till angriparens vilja. Det finns dock några undantag som är väl kända…
Det bästa som skulle kunna hända sett ur rysk synvinkel är om Sverige hamnar i ett inbördeskrigs-liknande tillstånd med upplopp, slagsmål mellan extremhöger och extremvänster, brända bilar, sprängningar, rivaliserande gäng, brända flyktingboenden, GOB som passar på i röran etc. Då kan man ytterligare späda på defaitismen genom att notoriskt upprepa systemkollaps-demagogin. Det spelar SD rakt i händerna och därmed banar man vägen för isolationistisk politik. Dessutom kommer gemene man att uppleva det som en förbättring inledningsvis. Men sen kommer problemen…
När SD på sikt har så mycket makt att de kan styra landet som de vill så kommer vi i värsta fall att få se den ena ekonomiska katastrofen efter den andra. Det finns en risk att företag kommer att lämna landet och många ur den samhällsbärande klassen kan komma att utvandra. Landet kommer i så fall att utarmas ekonomiskt och arbetskraftsmässigt. Detta är precis vad Ryssland vill. Sverige kan då bli en importör av billig rysk energi, ryska vapen och andra ryska varor i mycket större utsträckning än idag. SD vill – precis som Putin - ta avstånd från EU, NATO och USA något som gör oss än mer sårbara, än mer mottagliga för rysk påverkan och ännu mer öppna för och rentav beroende av rysk handel.
